20140718

Dags

Kände att det var dags att skriva av sig lite i Bloggen. Livet rullar på i sakta mak med både med och motgång. Slutade jobba på Tvätten sista Mars och var arbetslös i 2 månader. Under den tiden försökte jag varva ner och bara va. Solade och var ute på långpromenader med Tessy. Fixat inne med att måla om lite möbler. Byggde en hörnsoffa av lastpallar ute.

Började jobba igen 9 Juni 75% istället för 50%. Fungerar bra nu när sonen har sommarlov och man behöver inte bråka med honom 2 timmar varje morgon. Fast jag kan säga som så att jag är så slut på kvällarna att jag somnar direkt jag lägger huvudet på kudden. Och gör man ngt extra på helgen ex går ut på dans, så sover jag 12 timmar i ett sträck. Svårt att balansera jobbet med fritiden... vet nu att jag skulle inte fixa 75% när skolan börjar. Jag kan ju inte gå in i väggen en gång till. Tog mig 8 år sist att komma tillbaka. Jag vill inte förlora så många år igen. Hälsan är värt mer än pengar!!! Sen är det många som "glömmer" bort att jag har kroniska sjukdomar som jag aldrig kommer bli frisk ifrån:

1.Generliserat Ångestsyndrom

2. Panikångest

3.Social Fobi

4.Whiplash

5.Hjärtmuskelinflammation

6.Högt tryck i ögat ev början till Grön starr

Så ni kanske förstår att jag blir väldigt ledsen när jag får höra att jag kan minsann jobba si och så mycket... Men vi har ju inte samma sjukdomar. Låt mig själv få avgöra hur mycket jag kan jobba. Jag tar mina egna små steg. Är så glad för varje framsteg jag gör.

Nu orkar jag inte skriva mer idag. Sängen lockar väldigt mycket nu. Har varit vaken sen 6 imorse, jobbat mina timmar, varit till Karlskoga med svärmor o hämtat våra glasögon, handlat..... har nog gjort mitt för idag.






20140213

Tankar och funderingar

Tiden går för fort tycker jag, redan inne i Februari och snart är våren här. Just nu känns det lite vemodigt. Jag vet inte vad som händer efter sista Mars då min utvecklingsanställning slutar. Ska jag stämpla eller blir det en praktikplats någon annanstans? Jobbigt att inte veta då det har varit en stor trygghet att veta att man får en lön varje månad. Sen blir ju Lars arbetslös 140720.. Så det här året tror jag kommer att bli en prövning ekonomiskt. Visserligen har vi ju betalat av som tokar så att vi har fått en ganska bra ekonomi nu. Annars hade jag inte kunnat lägga ner så många tusen på mina tänder. Men det känns så tråkigt/orättvist att när vi äntligen kommit på fötter och bestämt oss för att spara så ska mattan ryckas undan för fötterna IGEN. Nu är vi ju inte där än men månaderna går ju som sagt så fort.... Jag har en dotter som tar Studenten till våren som ska ha en studentmössan, balklänning, skor, håruppsättning, hyra en fin bil till balen, mat osv osv Men jag har tur som kan dela kostnaderna med dotterns pappa. Vi försöker alltid hjälpas åt.

Mitt stora hopp just nu är att jag får tillbaka bra på skatten, då jag har satt in 500:- extra under ett helt år. Sedan får ju Lars ett avgångsvederlag från jobbet. Så en resa till Grekland är planerad till våren <3 Vi har aldrig unnat oss något. Vi har bara betalat räkningar/renoverat/uppvärmning av huset osv. Men den här gången ska vi bara ha det gött och ladda batterierna för det som komma ska.

Vi har varandra och så länge kärleken finns så övervinner det alla pengar i världen. Jag kan inte tänka mej ett liv utan Lars. Min själsfrände <3 18 år tillsammans gör en sammansvetsade.

Nu ska jag snart hitta till sängen. En arbetsdag till innan helgen.

Kramiz







20140212

Hey brother


Hey brother, there’s an endless road to re-discover.
Hey sister, know the water's sweet but blood is thicker.
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

Hey brother, do you still believe in one another?
Hey sister, do you still believe in love, I wonder?
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

What if I'm far from home?
Oh, brother I will hear you call.
What if I lose it all?
Oh, sister I will help you out!
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

Hey brother, there’s an endless road to re-discover.
Hey sister, do you still believe in love, I wonder?
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

What if I'm far from home?
Oh, brother I will hear you call.
What if I lose it all?
Oh, sister I will help you out!
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.


20131212

Lite allt...

Det är svårt att orka skriva i bloggen. Det här året har det hänt så mycket sorgligt att jag känner mej förvirrad. Så svårt att acceptera en förlust av en ung människa. Förlusten av vår älskade hund Lisa som jag själv förlöste och räddade livet på. Varför var hon tvungen att bli så sjuk? Så många frågor man har men aldrig får något svar på. Man måste bara lära sig att livet är såhär. Man föds man lever man dör. Ibland funderar man på meningen med allt? Varför man ska prövas på olika sätt... Är det meningen att man ska lära sig efter varje fall, att man åter ska resa sig upp och le och fortsätta sitt liv. Jag försöker kämpa varje dag med mitt liv. Jag gör samma procedur varje dag och hoppas på att det någon gång ska bli lite lättare. När jag precis kommit upp på ytan så kommer nästa smäll. Om och om igen. Men man kämpar vidare. För hoppet är det sista som överger människan.

Jag vill alla människor så väl. Jag vill att alla ska ha det bra. Tyvärr glömmer jag bort mig själv... vad vill jag? Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag vill. Jag är så inställd på att alla andra får som dom vill, att jag inte kan svara på frågan om vad jag vill...

Jag vill ju så klart må bra och vara frisk, det vet jag iallafall :) Sen har jag kommit fram till att jag mår så mycket bättre psykiskt när jag klarar av att gå till jobbet. Men det är en svår balans ibland och veta hur mycket jag klarar av. Hur mycket jag kan pressa mig själv utan att det blir omvänd verkan?! Efter alla år med terapi och KBT har jag försökt att lära mej lyssna på min kropp. Jag tycker att det går bättre och bättre med det. Men visst får jag bakslag ibland och säger: Jag ska bara... göra det och det.... Som tur är har jag bra arbetskamrater som lärt sig hur jag fungerar som talar om för mej att NU tar vi en paus. Och jag lyssnar faktisk på dom =) Det gjorde jag inte förr när jag jobbade...och då gick jag i väggen också. Så visst tror jag att livet är en lärdom. Gör om, gör rätt!

Som ibland när jag är nere i mitt mörker och inte ser någon ljusning. Försöker jag att leta i mitt minnet hur det HAR varit och hur livet ser ut NU. Nio gånger av 10 så ser livet faktiskt bättre ut nu än då. För att jag har lärt mej att göra, vara på ett annat sätt.

Idag har jag haft en sådan fundering... Vad HAR varit dåligt? och Vad har blivit bättre?

1. Sebastian har gått från att vägra gå till skolan. Till att vilja gå till skolan och faktiskt tycka att vissa saker ÄR roligt.
2. Istället för att vägra gå till tandläkaren. Har jag kämpat mej iväg och klarat 3 rotfyllningar, x antal lagningar och uppbyggnad av en helt ny krona.
3. Från att ha haft fruktansvärd panikångest och knappt vågat lämna hemmet. Till att jobba mellan 5-6 timmar varje dag.
4. Från att knappt ha rört på mej, går jag minst 45 minuter om dagen med Tessy i blandad terräng.

Så när jag tycker att jag står och stampar på samma plats. Ska jag komma ihåg vad som verkligen har hänt. Lära mej vad jag kan påverka och vad jag inte kan påverka. Att jag inte kan bära andras problem på mina axlar utan det räcker med mina egna.

Sen kan det vara bra att påminna mina nära och kära ibland HUR det har varit för mej. Hur jag har mått. Bara för att jag står där jag står idag. Betyder det inte att min ångest är borta. Att jag aldrig mer kommer att tvivla och gråta. Låt mej bara ta mitt liv i min takt.

Ett lite långt och lite rörigt inlägg. Men skrev direkt från hjärtat.

Ha det gott!

Kramiz






20131017

Vem ska man lita på?

Nu har vi haft 2 olika Mäklarfirmor här och bägge säger olika :/ Men den som var här idag tog nog priset efter vad Lars berättade. Det var tydligen onödigt att vi lagt in nytt golv på nedervåningen.... men hallå skulle vi leva med jordgolv då? Vi var ju tvungna att byta ut alla golven. Så han menade på att de 200 000:- vi lagt ner på huset var onödigt för det är inget som syns idag... Men huset hade ju inte varit beboligt om vi inte gjort det vi gjort.

Antagligen var han inte intresserad för att han skulle inte tjäna några pengar på huset... Vi är inte ute efter det heller, vi vill bara ha ut det vi har lån på.

Men nu kändes det som Lars tappade gnistan för om vi ska fixa allt, som behövs göra själva, får vi räkna med 3-4 år.... Man hinner inte så mycket om dagarna när bägge jobbar. Vi slet under semestern men hann ju bara halvvägs med utsidan. Ibland önskade man att man kunde klona sig.....

Men men bara se sanningen i vitögat att vi inte har råd att leja bort tjänster. Så vi får göra det vi kan själva. Det vi måste ta in hjälp med är elen, för det får man inte göra själv. Men även om Lars kan fixa det mesta så ska man ju orka också.

Det gör ont när drömmar går i kras. Vi har ju slitit med huset i 6 år redan. Nu ska man slita i 3-4 år till... och man blir ju inte yngre och friskare heller.

Om man ändå kunde vinna en slant, bara så att det täckte lånen. Då skulle livet bli så mycket lättare. Men jag och Lars är ju vana att kämpa oss fram. Vi har inte fått något här i livet serverat på silverfat. Vi har kämpat oss fram i 17 år. Så det är bara att spotta sig i näven och ta nya tag.

Vi har ju varann iaf <3<3<3

Kramiz


20131015

HSP

Får du ofta höra att du är överkänslig och lättstött? Påverkas du mer än andra av ljud, ljus och dofter? Betraktas du som blyg eller tillbakadragen? Ältar du saker? Kanske är du högkänslig.

Ungefär var femte människa, eller 15-20 procent av jordens befolkning, är utrustade med detta medfödda personlighetsdrag. Rätt använt kan det vara en extra tillgång.

Det är inte en sjukdom, inte heller en diagnos, utan ett karaktärsdrag. Högkänsliga personer föds med ett känsligare nervsystem vilket gör dem extra mottagliga för den omgivande miljön.

Förkortningen HSP står för Highly Sensitive Person. Högkänsliga är betydligt mer observanta och bearbetar intrycken på en djupare nivå än andra människor vilket gör att de behöver mer tid för att smälta dem. Förmågan till uppmärksamhet och svårigheten att snabbt filtrera inflödet leder lätt till överstimulans. HSP-personer har inte så hög stresströskel, de blir lätt överväldigade och uppjagade. Röriga situationer med exempelvis upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar är ingen hit för den som är högkänslig. Stökiga miljöer kan göra att en högkänslig upplever att han/hon vill fly och dra sig undan för att få vila ifred.

Många högkänsliga kan framstå som tillbakadragna eller blyga, de kan uppfattas som hämmade, rädda eller neurotiska men ungefär en tredjedel är extroverta.

Högkänsliga personer är ofta empatiska, omtänksamma och intuitiva. Personlighetsdraget är också nära förknippat med kreativt skapande. Människor med detta karaktärsdrag kan ofta ana faror och har ett väl utvecklat konsekvenstänkande.

Begreppet HSP myntades av amerikanska Elaine N. Aron, klinisk psykolog och forskare, som också skrivit boken Den högkänsliga människan. Efter knappt tjugo års forskning har doktor Aron lyckats beskriva orsaken till högkänslighet – ett neurologiskt känsligare nervsystem. I sin forskning har hon följt upp personliga intervjuer med funktionell magnetröntgen vilket gjort att hon kunnat konstatera att HSP-hjärnor är ovanligt receptiva för yttre stimuli.

Den vetenskapliga termen är Sensory-processing sensitivity.



20131013

Varför?

Jag förstår inte varför vissa människor hela tiden måste påpeka fel på andra? Varför är den så smal/tjock, varför är den så brun/blek, varför går den så konstigt, varför undviker den ögonkontakt osv osv osv

VARFÖR får vi inte duga som vi är oavsett utseende, sätt osv???????????????????????

VARFÖR ska andra bestämma hur man ska se ut eller vara???????????????????

Jag trodde man bestämde över sin egen kropp.....sätt.....

Visst det är "bara" att låta bli att lyssna, att låta bli att ta åt sig. Lätt att säga svårt att leva upp till om man gång på gång blir utsatt för det.

Jag önskar att jag var STARK nog att bita ifrån...., men just nu är jag skör.....

Jag försökte att klara av ett bröllop igår, 3 timmar bort, 3 dagar efter att jag begravt min vännina....

Det började redan i kyrkan, minnen om begravningen.

Sen sliten efter att ha suttit i en bil i 3 timmar, inte fått mat i magen förrän 17 på eftermiddagen.....

Slutade som sagt med att jag bröt ihop. Hela jag skakade och hjärtklappning i en timma. Sen får man kastat i ansiktet att jag nog skulle behöva röra på mej mer..... Tack för det..... det fick mej ju verkligen att må så mycket bättre...Om jag bara hade orkat att bita ifrån till en människa som jag inte sett på x antal år som INTE vet ett sk-t om vad jag gått igenom de sista åren....

Varför tror folk att de har rätt att säga elaka saker till mej???? Är det inte vikten så är det mitt skelande öga.... Jag är född så och jag kan inte göra något åt det. Att jag är överviktig beror på viss del på min medicin Zoloft. Men om jag inte äter den klarar jag inte av att leva.......

Jag kämpar med min vikt varje dag, jag går med Tessy, försöker äta mindre portioner, väljer light dricka eller ramlösa osv osv

Jag tar det i MIN takt, efter vad jag orkar med min ångest/värk/yrsel.

Så nu kanske ni förstår varför jag reagerade som jag gjorde igår. Jag bad en vän hämta mej för 1000:-... Men tack vare att Lars <3 valde att trösta mej och gå och lägga sig kl 20. Så klarade jag av att vara kvar. Jag flydde inte denna gång :) Men jag var nära ;)

Tack goa vän för att du tänkte komma <3

Tack underbara Lars att du finns där i nöd och lust <3

Nu ska jag bara ta hand om mejsjälv. Sköta mitt jobb, promenera och bara ta det lugnt. Inga långa utflykter utan nära hemmet.

Min själ måste få läka, och det måste få ta den tid jag behöver....

Kramiz