20140810

Lycka

Då var vi hemma efter ett dygn i Varberg och Falkenberg. Vi åkte 80 mil sammanlagt och Lars körde hela vägen. Jag körde bara mellan Falkenberg o Varberg och det räckte med den trafiken :/ Nu har vi skaffat nya minnen och vårdat kärleken lite <3 <3<3 Mysigt att strosa runt i Parken hand i hand och njuta av livet. Lukten av popcorn och nyfallet regn.

När vi åkte till Falkenberg öppnade himlen sig och det värsta ovädret kom över oss. Det gick knappt att se vägen. Försökte att ta kort på himlen men bilden ger inte rättvisa mot hur det såg ut i verkligheten.... Men när vi kom fram till parken så slutade regnet o himlen blev blå igen =) Tror det finns "någon" som ville att solen skulle lysa på oss på vår kväll <3

Känner mig lycklig och stolt över Michelle o Rickard som fixat allt hemma med mat, bakning o alla djuren. Vet att jag kan lita på dom i alla väder. De kommer att bli underbara föräldrar när den dagen kommer <3

Nu känner jag mig trött och sliten. Men det är det värt. Blir tidigt i säng inatt då det är dags för jobb igen. Jag har nedräkning nu.... bara 3 veckor kvar att jobba. Sen får vi se vad det blir att göra efter det. Men det tar jag då, inte nu. För om det något jag har lärt mig, så är det att leva i nuet. Att njuta av livet varje sekund, för man vet aldrig när livet tar slut.

Kramiz






20140730

En man som han

Måste faktiskt skryta lite om min man som har grejat med huset hela våren och nu snart hela sommaren <3 Han har bytt ut alla dåliga brädor till nya. En del har han köpt av grannen som har eget sågverk och en del har han och jag sågat själva. Sen har han målat alla med färg som vi fått av min bror som är målare. Sen har han gjort om en garageport som han fick av en vän och satt in i det gamla stallet. Han fick hjälp av Jonte att riva väggen så att porten skulle få plats. Han har även dragit el till vedboden så nu slipper jag vara mörkrädd när jag ska hämta ved :D Han har även rivit ut den gamla duschkabinen och satt in en ny som han oxå fått av en vän, efter att han lagt in nytt golv åt han. Nu håller han på att kitta om alla fönster, så dom kan jag måla imorgon. Och mitt i allt arbete hjälper han en vän med rörmokeri och tack vare det har han jobbat ihop en ny vattenpump som ska sitta direkt i brunnen. Så nu får vi bort den stora pumpen ifrån pannrummet. Sen får vi se vad nästa projekt är.... ev så ska vi lyfta huset så att det blir rakt igen. Kanske vi äntligen kan få renovera klart hallen o slipper gå in via pannrummet. När hösten/vintern kommer så blir det att fortsätta renoveringen inomhus. Vi har sparat mycket pengar på att hjälpa andra och fått saker istället som vi behöver.

Även om Lars har hållit på mycket med huset och jag jobbat så har vi hunnit med att fiska/bada, dagstur till Liseberg, campat med husvagnen i Bosjön, grillat och även shoppat lite :) Man måste ju få ha lite roligt oxå ;) Har funderingar på att åka till Skara Sommarland innan sommaren är slut. Men först ska jag o Lars åka ensamma på revy i Falkenberg o övernatta på Hotell <3 <3 <3 Det blir vår gemensamma 10 åriga bröllopspresent till varann. Vi har aldrig sovit på Hotell så är väl dags med det efter 18 år ;). Min underbara dotter ska vara hemma med lillebror och alla djuren när vi är borta <3

Den dag, den dag ska du förstå
förstå det jag förstod försent.
Ljuset i din blick, söker efter svar
orörd slår ditt hjärta högt för kärleken.
Försök fånga varje dag
varje andetag är vägen in i framtiden.
Tårar är bevis på att vi saknar något
bara lev och lär, bara lev och lär.

Var rädd om kärleken
man kan förlora den.
Den kräver varsamhet
om och om igen.
Bind inga händer hårt
förstora krav förstör
jag vet hur ont det gör.

Vad rädd om kärleken
ta alltid hand om den.
Man måste vårda den 
om och om igen.
Men jag kan lova dig
den är värd sitt pris.
Så var rädd om den.

Tid kärlek kräver tid
ge, ge den tid du kan.
Älska gör dig rik
vilja gör dig stark.
Men ömhet måste mötas utav ödmjukhet
Försök fånga varje dag
varje andetag är vägen in i framtiden.
Tårar är bevis på att vi saknar något
bara lev och lär, bara lev och lär.

Lasse Stefanz
Var rädd om kärleken
















20140718

Dags

Kände att det var dags att skriva av sig lite i Bloggen. Livet rullar på i sakta mak med både med och motgång. Slutade jobba på Tvätten sista Mars och var arbetslös i 2 månader. Under den tiden försökte jag varva ner och bara va. Solade och var ute på långpromenader med Tessy. Fixat inne med att måla om lite möbler. Byggde en hörnsoffa av lastpallar ute.

Började jobba igen 9 Juni 75% istället för 50%. Fungerar bra nu när sonen har sommarlov och man behöver inte bråka med honom 2 timmar varje morgon. Fast jag kan säga som så att jag är så slut på kvällarna att jag somnar direkt jag lägger huvudet på kudden. Och gör man ngt extra på helgen ex går ut på dans, så sover jag 12 timmar i ett sträck. Svårt att balansera jobbet med fritiden... vet nu att jag skulle inte fixa 75% när skolan börjar. Jag kan ju inte gå in i väggen en gång till. Tog mig 8 år sist att komma tillbaka. Jag vill inte förlora så många år igen. Hälsan är värt mer än pengar!!! Sen är det många som "glömmer" bort att jag har kroniska sjukdomar som jag aldrig kommer bli frisk ifrån:

1.Generliserat Ångestsyndrom

2. Panikångest

3.Social Fobi

4.Whiplash

5.Hjärtmuskelinflammation

6.Högt tryck i ögat ev början till Grön starr

Så ni kanske förstår att jag blir väldigt ledsen när jag får höra att jag kan minsann jobba si och så mycket... Men vi har ju inte samma sjukdomar. Låt mig själv få avgöra hur mycket jag kan jobba. Jag tar mina egna små steg. Är så glad för varje framsteg jag gör.

Nu orkar jag inte skriva mer idag. Sängen lockar väldigt mycket nu. Har varit vaken sen 6 imorse, jobbat mina timmar, varit till Karlskoga med svärmor o hämtat våra glasögon, handlat..... har nog gjort mitt för idag.






20140213

Tankar och funderingar

Tiden går för fort tycker jag, redan inne i Februari och snart är våren här. Just nu känns det lite vemodigt. Jag vet inte vad som händer efter sista Mars då min utvecklingsanställning slutar. Ska jag stämpla eller blir det en praktikplats någon annanstans? Jobbigt att inte veta då det har varit en stor trygghet att veta att man får en lön varje månad. Sen blir ju Lars arbetslös 140720.. Så det här året tror jag kommer att bli en prövning ekonomiskt. Visserligen har vi ju betalat av som tokar så att vi har fått en ganska bra ekonomi nu. Annars hade jag inte kunnat lägga ner så många tusen på mina tänder. Men det känns så tråkigt/orättvist att när vi äntligen kommit på fötter och bestämt oss för att spara så ska mattan ryckas undan för fötterna IGEN. Nu är vi ju inte där än men månaderna går ju som sagt så fort.... Jag har en dotter som tar Studenten till våren som ska ha en studentmössan, balklänning, skor, håruppsättning, hyra en fin bil till balen, mat osv osv Men jag har tur som kan dela kostnaderna med dotterns pappa. Vi försöker alltid hjälpas åt.

Mitt stora hopp just nu är att jag får tillbaka bra på skatten, då jag har satt in 500:- extra under ett helt år. Sedan får ju Lars ett avgångsvederlag från jobbet. Så en resa till Grekland är planerad till våren <3 Vi har aldrig unnat oss något. Vi har bara betalat räkningar/renoverat/uppvärmning av huset osv. Men den här gången ska vi bara ha det gött och ladda batterierna för det som komma ska.

Vi har varandra och så länge kärleken finns så övervinner det alla pengar i världen. Jag kan inte tänka mej ett liv utan Lars. Min själsfrände <3 18 år tillsammans gör en sammansvetsade.

Nu ska jag snart hitta till sängen. En arbetsdag till innan helgen.

Kramiz







20140212

Hey brother


Hey brother, there’s an endless road to re-discover.
Hey sister, know the water's sweet but blood is thicker.
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

Hey brother, do you still believe in one another?
Hey sister, do you still believe in love, I wonder?
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

What if I'm far from home?
Oh, brother I will hear you call.
What if I lose it all?
Oh, sister I will help you out!
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

Hey brother, there’s an endless road to re-discover.
Hey sister, do you still believe in love, I wonder?
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.

What if I'm far from home?
Oh, brother I will hear you call.
What if I lose it all?
Oh, sister I will help you out!
Oh, if the sky comes falling down for you,
There’s nothing in this world I wouldn’t do.


20131212

Lite allt...

Det är svårt att orka skriva i bloggen. Det här året har det hänt så mycket sorgligt att jag känner mej förvirrad. Så svårt att acceptera en förlust av en ung människa. Förlusten av vår älskade hund Lisa som jag själv förlöste och räddade livet på. Varför var hon tvungen att bli så sjuk? Så många frågor man har men aldrig får något svar på. Man måste bara lära sig att livet är såhär. Man föds man lever man dör. Ibland funderar man på meningen med allt? Varför man ska prövas på olika sätt... Är det meningen att man ska lära sig efter varje fall, att man åter ska resa sig upp och le och fortsätta sitt liv. Jag försöker kämpa varje dag med mitt liv. Jag gör samma procedur varje dag och hoppas på att det någon gång ska bli lite lättare. När jag precis kommit upp på ytan så kommer nästa smäll. Om och om igen. Men man kämpar vidare. För hoppet är det sista som överger människan.

Jag vill alla människor så väl. Jag vill att alla ska ha det bra. Tyvärr glömmer jag bort mig själv... vad vill jag? Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag vill. Jag är så inställd på att alla andra får som dom vill, att jag inte kan svara på frågan om vad jag vill...

Jag vill ju så klart må bra och vara frisk, det vet jag iallafall :) Sen har jag kommit fram till att jag mår så mycket bättre psykiskt när jag klarar av att gå till jobbet. Men det är en svår balans ibland och veta hur mycket jag klarar av. Hur mycket jag kan pressa mig själv utan att det blir omvänd verkan?! Efter alla år med terapi och KBT har jag försökt att lära mej lyssna på min kropp. Jag tycker att det går bättre och bättre med det. Men visst får jag bakslag ibland och säger: Jag ska bara... göra det och det.... Som tur är har jag bra arbetskamrater som lärt sig hur jag fungerar som talar om för mej att NU tar vi en paus. Och jag lyssnar faktisk på dom =) Det gjorde jag inte förr när jag jobbade...och då gick jag i väggen också. Så visst tror jag att livet är en lärdom. Gör om, gör rätt!

Som ibland när jag är nere i mitt mörker och inte ser någon ljusning. Försöker jag att leta i mitt minnet hur det HAR varit och hur livet ser ut NU. Nio gånger av 10 så ser livet faktiskt bättre ut nu än då. För att jag har lärt mej att göra, vara på ett annat sätt.

Idag har jag haft en sådan fundering... Vad HAR varit dåligt? och Vad har blivit bättre?

1. Sebastian har gått från att vägra gå till skolan. Till att vilja gå till skolan och faktiskt tycka att vissa saker ÄR roligt.
2. Istället för att vägra gå till tandläkaren. Har jag kämpat mej iväg och klarat 3 rotfyllningar, x antal lagningar och uppbyggnad av en helt ny krona.
3. Från att ha haft fruktansvärd panikångest och knappt vågat lämna hemmet. Till att jobba mellan 5-6 timmar varje dag.
4. Från att knappt ha rört på mej, går jag minst 45 minuter om dagen med Tessy i blandad terräng.

Så när jag tycker att jag står och stampar på samma plats. Ska jag komma ihåg vad som verkligen har hänt. Lära mej vad jag kan påverka och vad jag inte kan påverka. Att jag inte kan bära andras problem på mina axlar utan det räcker med mina egna.

Sen kan det vara bra att påminna mina nära och kära ibland HUR det har varit för mej. Hur jag har mått. Bara för att jag står där jag står idag. Betyder det inte att min ångest är borta. Att jag aldrig mer kommer att tvivla och gråta. Låt mej bara ta mitt liv i min takt.

Ett lite långt och lite rörigt inlägg. Men skrev direkt från hjärtat.

Ha det gott!

Kramiz






20131017

Vem ska man lita på?

Nu har vi haft 2 olika Mäklarfirmor här och bägge säger olika :/ Men den som var här idag tog nog priset efter vad Lars berättade. Det var tydligen onödigt att vi lagt in nytt golv på nedervåningen.... men hallå skulle vi leva med jordgolv då? Vi var ju tvungna att byta ut alla golven. Så han menade på att de 200 000:- vi lagt ner på huset var onödigt för det är inget som syns idag... Men huset hade ju inte varit beboligt om vi inte gjort det vi gjort.

Antagligen var han inte intresserad för att han skulle inte tjäna några pengar på huset... Vi är inte ute efter det heller, vi vill bara ha ut det vi har lån på.

Men nu kändes det som Lars tappade gnistan för om vi ska fixa allt, som behövs göra själva, får vi räkna med 3-4 år.... Man hinner inte så mycket om dagarna när bägge jobbar. Vi slet under semestern men hann ju bara halvvägs med utsidan. Ibland önskade man att man kunde klona sig.....

Men men bara se sanningen i vitögat att vi inte har råd att leja bort tjänster. Så vi får göra det vi kan själva. Det vi måste ta in hjälp med är elen, för det får man inte göra själv. Men även om Lars kan fixa det mesta så ska man ju orka också.

Det gör ont när drömmar går i kras. Vi har ju slitit med huset i 6 år redan. Nu ska man slita i 3-4 år till... och man blir ju inte yngre och friskare heller.

Om man ändå kunde vinna en slant, bara så att det täckte lånen. Då skulle livet bli så mycket lättare. Men jag och Lars är ju vana att kämpa oss fram. Vi har inte fått något här i livet serverat på silverfat. Vi har kämpat oss fram i 17 år. Så det är bara att spotta sig i näven och ta nya tag.

Vi har ju varann iaf <3<3<3

Kramiz